Ja idag har mina känslor pendlat fram och tillbaka. Imorse var det sorg över att vakna ensam. Tog mig förbi det och åkte in för att simma. Det var fruktansvärt mycket folk i simhallen, massor av barn som stojade, en grupp tonåringar som hade hela hopptornsdelen av bassängen till livräddningsövningar och dussintals av pensionärer som simmar ett simtag i minuten. De tog upp hela motionsbanan och det tog 25 minuter att simma 300 meter, annars brukar jag simma 1000 meter på ca35 minuter. Sen orkade jag inte mer, det var för trångt, så jag tog 10 minuter i bastun och sen åkte jag hem till mamma och drack kaffe. Mamma gav mig pengar till lunch på Nya Peking så jag åkte dit. När jag hade njutit maten och var på väg till bilen så ringde telefon. Det var Henrik som sa att han hade gått vidare till andra intervjun och att han kommer hit till mig på torsdag kväll! Känsla: Enorm lycka! Så glad jag blev! Dels för att han gick vidare och är nu en av 3 av 400 sökande som gick till en andra intervju. Dels för att jag får ha honom hos mig ännu en helg och inte behöver vänta 2 veckor till nästa gång. Så jag gick i lyckorus resten av dagen. Eller, tja, jag sov 30 minuter på soffan också innan Josse ringde och väckte mig, men sen blev det lycka igen =)
Henrik ringde när han hade kommit hem från jobbet. Lät jättesur och grinig och hängig. Jag undrade varför, då sa han att han var deppig för att han vet att allt kommer skita sig med intervjun och jobbet och att han är trött på att vara i Alingsås utan mig. Då drogs jag också ned, grät i en halvtimme efter att vi lagt på och har mått kasst resten av kvällen också.
Hoppades att han skulle vara lite glad att han får komma hem till mig i helgen, men det verkade inte så.

Ikväll har jag sett på film och spelat lite dator och deppat i ensamhet. Hoppas det känns bättre imorgon. Känns som om jag inte kommer vara vaken så mycket längre till, men man vet aldrig, helt plötsligt kan man ju piggna till.

Dagens middag: Kycklingnudlar

Dagens Djur