Jag fick njuta av att se Metallica live. I tre hela låtar i alla fall! Sen klämde min elaka make mitt knä mellan stolarna. Och det rejält! Det var ju självklart inte meningen, men det var mycket klantigt gjort eftersom han visste att jag hade knät där.
Resten av konserten grät jag floder för att det gjorde så ont. Jag var yr och illamående av smärta och längtade bara tills konserten var slut och jag fick åka hem. Jag var inte ens säker på att jag skulle kunna ställa mig upp efteråt, men det gick. Och till bilen kom jag. Trots att det värkte fan.

Vi var hemma strax efter 3 på natten, båda var helt slut och jag hade ett blåsvart och svullet knä. Mycket vackert.
Metallica har dåliga erfarenheter av Sverige och jag har dåliga erfarenheter av Metallica. Jag har varit på två konserter med dem, jag grät bägge gångerna men inte av lycka någon gång. Första gången grät jag ju för att det blev inställt och den här gången grät jag på grund av en otrevlig mix av smärta och känslan av att inte få kunna njuta. Jag ska nog inte försöka gå på fler konserter med dem. Fast jag måste säga att även om jag inte kunde njuta så var det en bra konsert. Lite för många låtar från Death Magnetic och lite för distat ljud, men bandet gjorde mycket bra ifrån sig. Och vi fick tuffa t-shirts där Hetfield kräks i en toalett också.

Idag har jag varit otroligt trött hela dagen, huvudvärk emellanåt också. Men mitt knä ser bättre ut, lika svullet är det och har en stenhård bula, men nästan all missfärgning är borta och jag kan halta mig fram lite snabbare. Henrik var ledig idag så vi har mest slappat och fixat det sista på hans maskeraddräkt. På lördag är det ju 70/80-talsfest på Barbros Brygga, det ska bli jätteskoj!

Nu har vi spelat lite Guitar Hero, dags för Hells Kitchen och sen sängen.

Dagens middag: Grillat kött, pommes och bearnaisesås

Dagens Djur