Sjukling

Nu är jag sjuk igen.
Hostar och rosslar som en dödsjuk, snorar som en unge på dagis och känner mig som en urvriden trasa.
Härligt!

Det stoppade inte mig från att ta med Lokeman på promenad imorse. Och jag upptäckte nåt nytt hos mig själv.
Jag skäller efter bilar som måste starta precis när jag går förbi med vagnen, jag skäller efter folk som måste prata eller skratta högt när våra vägar korsas, jag skäller efter lastbilar för att de tog just den här vägen som jag går på.
Jag skäller och skäller (tyst i mitt eget huvud såklart) och förbannar. Sen kommer jag på mig själv.

Bara för att mitt liv cirklar runt min bebis så gör ju inte alla andras det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0