Lokeman är inne i en period då han gör allt som han vet att han inte får.
Och då menar jag allt!

Jag vet inte hur många gånger om dagen jag säger ordet nej.
I olika tonlägen och i olika styrka i ordet.

Jag är så jädrans trött på att säga nej.

Nästan så jag är sugen på att gifta om mig, så jag får säga ja för en gång skull.

Den här listan är återkommande i min blogg framåt årets slut.
Om ni kollar mina arkiv så är det tredje året jag kör på den och har därför inte kopierat den från någon, varken ärligt eller oärligt snodd.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Pluggade färdigt en utbildning

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Japp. Men jag minns inte vad det var.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nja, vänners vänner har det

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej tack och lov. Däremot dog en liten flicka som var min patient.

5. Vilka länder besökte du?
Danmark.

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Fastjobb och ekonomisk trygghet

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
4:e juni, då var jag otroligt stolt över mig själv

8. Vad var din största framgång 2010?
Jag blev färdig barnsköterska och jag fick finfina betyg!

9. Största misstaget?
Att börja röka igen när jag hade slutat.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag har fått så mycket konstiga grejer i år. Slitningar i handleden, domningar i huden på mage och händer och så den här trevliga vinterkräksjukan vi nyss åkte på. Förutom min ständiga förkylning förstås.

11. Bästa köpet?
Min nya dator!

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Räkningar såklart. Men även blöjor, barnmat och barnkläder. Min unge är kräsen.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, att jag blev klar med skolan. Och återfick kontakten med en av mina närmaste vänner som varit borta i flera år.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Alla melodier som spelas ur Lokemans leksaker.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare tror jag...

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Njutit av min bebis innan han växte upp och blev en pojke. Sovit!

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Slösat pengar. Varit vaken.

18. Hur tillbringade du julen?
I flygande fläng till olika familjer och vänner.

19. Blev du kär i år?
Alltid kär i mina pojkar!

20. Hur många one night stands?
None...har dejtat min karl i över 8 år nu.

21. Favoritprogram på TV?
The Walking Dead och Hells Kitchen.

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej.

23. Bästa boken du läste i år?
The Ruins av Scott B. Smith

24. Största musikaliska upptäckten?
Tror inte jag har hunnit lyssna in mig på nåt nytt i år.

25. Något du önskade dig och fick?
Leksaker till min lillskit och pengar till mat!

26. Något du önskade dig men inte fick?
Ett fastjobb. Snygg kropp. Nytt ansikte. Bättre humor.

27. Årets bästa film?
Shutter Island.

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Fick hem lite folk på fika. Annars tog jag det lilla lugna.

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Såklart. Se tidigare svar liksom.

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Den slöa mamma stilen ungefär

31. Vad fick dig att må bra?
Min underbara familj och svärfamilj!

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Kunde väl tänka mig att dra ett slick på Nigella, hon ser ut att smaka gott

33. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Valresultatet. Att folk orkar bry sig så mycket om det lilla skitpartiet Sverigedemokraterna när Moderaterna får regera som de vill.

34. Vem saknade du?
Annika. Therese F. Styffe och Snörkis.

35. De bästa nya människorna du träffade?
En del goa arbetskamrater.

36. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Gamla sår läker aldrig bort, men de blir till ärr.

37. Citera en sångtext som summerar ditt år:
"At the end of a smile there's a laugh and a half"

Jag har gått ned 2 kilo på två dagars magsjuka.
Härligt!

Om man inte tänker på att det är mest vätska och att jag kommer gå upp dem lika snabbt som det tar att säga "hamburgare".

Är det bara jag som blir sugen på allt efter att jag inte kunnat äta på över en dag?
Jag dreglar över allt möjligt och kan absolut inte bestämma mig för vad jag vill äta.

Här är lite av det jag är sugen på:

Kanske kunde formulera om förra inlägget lite.

Jag har sämre statistik ju närmre julen vi kom...
Dålig stil tycker jag, varför inte göra mig lite glad i jul också?

Japp.
Nu skulle jag kunna vara PK och skriva en massa om att folk dör, att jag blir invalid, att nåt hemskt hände Lokeman...
Men istället tar jag och skriver om mina fobier, de kan kännas lite roligare att läsa om.

Clowner
Otäcka hemska saker.
Och säg inte att det beror på Stephen Kings It för det gör det inte. Den clownen ser elak ut.
Jag är rädd för clowner som ser glada och snälla ut.
Med påmålade leenden och kluckande skratt.
Vem vet vad som döljer sig bakom de där glada ansiktena egentligen?
Potentiell mördare, pedofil eller kannibal?
Nej, vidriga är de. Just för att de lätt döljer sig bakom sminket och färgglada roliga kläder.

Sand
Det är sant.
Sand är hemskt. Och mjöl. Och allt annat torrt puderartat.
Äckligt! Så äckligt att känna på min nakna hud!
Fjantigt, det är ju bara sand! Har jag hört hur många gånger som helst.
Pfft, tänk på hur många som inte tål ljudet av bestick mot en tallrik, eller när man bryter sönder frigolit.
Precis så känns det för mig om jag tar i sand eller mjöl.
Jag ryyyyser!

Folk utklädda till maskotar
Se Clowner

Porslinsdockor
Kalla, stela ögon som stirrar på en.
Med ögon som dessutom följer en överallt.
Usch.

Hundar
En gång blev jag jagad av en hund som högg mig i baken och ryggen ett flertal gånger.
Efter det så är det få byrackor som jag tycker om.
Jag går gärna över vägen till den andra trottoaren om jag möter någon med hund.
Spelar ingen som helst roll om det är en biffig rottweiler eller en bjäbbande tax. Jag är rädd.
Dessutom dreglar de och luktar röv ur munnen.

Min nya chef, aka "Ärkedraken" ringde nyss.
Hon ville att jag ska jobba juldagen och annandagen.
Jag sa att jag inte kunde jobba dagen på annandagen.

Då fick jag mig en skopa ovett.
"Ja, men nu har ju du lovat att du kunde jobba jul och nyår" fick jag i örat.
Det har jag inte sagt. Jag sa att jag tror att jag kan jobba. Tror.

Men nu är det så att jag har en liten unge som jag vill spendera tid med ibland.
Och jag får ju planer allt eftersom.
Men det där med unge är ingen idé att säga till henne.
För hon hatar barn och har ingen som helst förståelse för att man vill vara med dem.

Men men, nu har jag tagit jobb på juldagen och på annandagens kväll.
Blir ju fint med storhelgs-OB i alla fall.

Men den där chefen, den ger jag inte mycket för kan jag lova.

Ojojoj, vad tiden rinner iväg!
Jag startade ju nyss julkalendern, och snart är den slut!

Och inte ett enda förslag på vad jag ska skriva om på julafton har jag fått heller.
Dåligt gjort av er.
Tänk om jag inte skriver nåt alls då!

Okej.
En första.

Första vadå?
Jag har ju skrivit om min första kyss och min första pojkvän...
Min första...finne? Näe.
Nåt som är lite mer intressant kanske.

Kanske den första bloggen jag började läsa?
Det var min kära vän (och bestman på vårat bröllop) Björn tror jag.
Sen läste jag i tidningar om en tjej som kallades för Blondinbella, född på 90-talet men ändå hur framgångsrik som helst. Blev nyfiken och började läsa hennes blogg, förstod dock ganska snabbt att den här bruden är totalt pantad och vet ingenting om den riktiga världen. Tittar in i hennes blogg då och då för att få smyghata lite dock och håna i tystnad.
Ja, sen har man ju sonderat terrängen och lagt en del bloggar i favoritbokmärken.
Mina vänners bloggar läser jag ju.
Och en del humorbloggar.
Och min egen såklart, den är ju en av de bästa!

Ni får ursäkta den dåliga uppdateringen, men jag har jobbat väldigt mycket nu och är helt slut efteråt.
Och jag trivs inte nå vidare på jobbet tyvärr.
Men det får gå ett tag, det är ju pengar.
Även om min chef allmänt går under namnet "ärkedraken" på boendet och att hon inte tycker om barn och därför inte har någon som helst förståelse för att man kanske måste vara hemma med vård av barn ibland.

Jaja.
Lucka nummer 21. Det här får mig att gråta.

Hmmm, återigen är det en lista som kan bli hur lång som helst.

Både triviala saker och allvarliga saker.
Filmer har en förmåga att få mig att gråta. Jag har så otroligt lätt för att sätta mig in i det som sker och omvandla det till hur jag skulle känna i den situationen, vilket gör mig till en snyftande geléklump ofta.

Pengaproblem får mig att gråta. Och tyvärr inte de pengaproblem som de fattiga i andra länder har, utan mina egna. Jag är ständigt orolig för hur vi ska klara oss och när det ska lossna för oss liksom.
Kommer vi någonsin kunna ha planerade och betalda semestrar?
Kommer Loke kunna få det han förtjänar, det som inte jag fick?
Kommer vi kunna flytta någon annan stans nån gång?

Låttexter kan få mig att gråta.
Om man lyssnar på texten och verkligen förstår den (det mesta av min musik har texter som består mycket av misshandel, våldtäkt, pedofili, självmord och smärta) så kan tårkanalen vridas på till max.

Ibland får även självömkan mig att gråta. Allt som jag varit med om i livet. Allt som jag aldrig fick chansen att uppleva, sådant som borde vara självklarheter för andra. Så otroligt löjligt att gråta över egentligen då man inte kan förändra det som varit. Dessutom ska man inte gräva ned sig i självömkan när andra har det sämre än en själv.

Ja, Det var lite av vad som får en Lenka att skrynkla ihop hela ansiktet och böla.
Inga vackra, tyst rinnande tårar här inte!

Som en del av mina läsare vet så utbildade jag mig till barnsköterska (undersköterska med inriktning barn) nyligen.
Är det rätt eller fel av mig att känna att jag nu vill bli förskolelärare?
När jag har varit ute och jobbat i några veckor nu så känner jag att jag älskar det, och jag har blivit bortskämd med ett arbete dagtid och vardagar.
Nu ska jag gå till ett jobb där det är kvällar och helger igen...och det känns inte helt hundra alltså.

Tycker ni att jag inte borde plugga igen?
Tycker ni att jag gör fel om jag hellre vill jobba på dagis?

Hjälp mig, jag får inte direkt någon positiv feedback och skulle behöva det!

Här kan ju listan bli hur lång som helst.
Det är massor av saker som upprör mig, både riktigt allvarliga saker och triviala saker.

Man måste ju få bli upprörd av de mindre viktiga sakerna i samhället också.

Men just i år så är det väl att Alliansen vann valet igen.
Det drabbar mig och min familj så otroligt mycket, så det ligger mig nära om hjärtat.
Debatten kan ju bli lika stor som Kissie är fejk, så jag tänker inte ge mig in på varför det upprör mig så mycket.

Sen är det väl orättvisor i allmänhet. Speciellt orättvisor mot barn.
Men jag antar att även det är en definitionsfråga.

Nåt annat som upprör mig är all denna jäkla snö.
Och kyla.
Lokeman har inte varit ute mycket alls än i vinter.
Antingen har det varit för kallt, blåst för mycket eller snöat för mycket.

Sen upprörs jag av att mina tankar inte alltid buntar ihop sig till intelligenta inlägg för bloggen.

Det är inte så svårt att lista ut att min favoritplats är Giardini Naxos på Sicilien.
Jag har tjatat mig varm om denna underbara plats i flertalet inlägg bakåt i tiden.
Här har ni ett inlägg med massor av bilder om ni vill se för er själva varför jag älskar det så mycket.

Det har allt.
Vädret. Stranden. Maten. Människorna. Upplevelsen. Kulturen. Everything!

Magi.
Synd att det är så dyrt att åka dit.
Men vi kanske kan lyckas skrapa ihop en resa till hösten, åtminstone en vecka.

Nu ska vi åka och hämta Lokeman hos sin mormor där han har spenderat natten, för att sedan fara vidare till Lokemans farfar där vi idag ska fira jul.
Med inspelad Kalle Anka från 2007 till och med.

Har lagt in dagens lucka som ett tidsinställt inlägg, så den dyker upp strax före 12 ungefär.

God Jul på er!

Den här kommentaren fick jag på mitt inlägg om "gammelnamn":

Den här månaden har absolut gått i fattiglappens tecken.

Jag fick hela 1050:- (barnbidraget) i slutet av november.
Och Henk fick ca 12.000:- i lön.
Sen är det drygt 10.000:- i räkningar.

Plus det så har det varit julklappar, mat, blöjor, barngrejer och andra sånadär onödiga utgifter.
Så det har ju varit lite...knapert om man säger så.
Men det går alltid.

Nu hoppas vi på massa pengar i julklapp, så att vi klarar oss i januari också!
Dessutom hoppas vi på att alfa-kassan får tummen ur sin nougatallé och skickar mig lite pengar jag faktiskt ska ha.

Nu ursäktar jag verkligen om jag trampar någon på tårna.
Men jag förstår inte folk som döper sina barn till riktiga "gammelnamn".

När man jobbar på dagis så stöter man ju på x antal barn och alla barn har ett namn.
Och otroligt många har "gammelnamn".
Jag har träffat barn med namn som bland annat:

Astrid
Olle
Nils
Alf
Bertha
Rut
Åke
Ingrid
Edit
Gunvor

Och massa liknande namn.
Och jag förstår inte!
Jag tycker att det skulle vara svårt att kalla min lilla söta bebis för...Alf liksom...eller Bertha...

Men men, när Edit och Nils har vuxit upp så är antagligen det normala namn, och namn som Angelica och Michael känns som åldringsnamn.
Skumt att tänka på.

Inte så rolig lucka, därför blir den ganska kort.

Mycket som jag ångrar i mitt liv, helt klart.

Men en av de största sakerna jag ångrar är att jag inte bröt med min pappa tidigare, innan han hann såra mig så otroligt mycket som han gjorde.
Jag menar, jag hade ju anledning att bryta med honom tidigare liksom...

Missade gårdagen på grund av diverse sjuka barn, vänner i trafikolyckor (det gick bra), hårfärgningar hit och dit och besök av svägerskor.
På tal om hårfärgningar så är jag återigen blåsvart i huvudet! Känns underbart, vaknade imorse och såg mig i spegeln igen. Det här är verkligen så Lenkan!

Aja.
Till lucka nummer 15.

Min favoritfödelsedag är min 25-årsdag.
Om jag inte ska leta alltför mycket i mitt privata arkiv från när jag var liten...eller, nej, det är nog min 25-årsdag som är bäst ändå. Jag fyller ju i oktober, så det har aldrig liksom firats med picknick, på stranden eller nåt sånt.
Utom när jag fyllde 15 och 25. Båda gångerna spenderades på Sicilien.

När jag fyllde 15 så var jag en fjortis som dansade på discotek och flörtade med Italienare.
Jag minns inte så mycket från den dagen tyvärr.

Men när jag fyllde 25 så firades jag med en lugn dag på stranden, en frukost i solljuset, en flaska skumpa, fin restaurang och drinkar.
Och det tillsammans med personer som står mig varmt om hjärtat.
Min mamma och hennes gubbe.
Och min man, hans lillebror och min svägerska.
Kunde inte ha blivit bättre!

Rätt sällskap, skumpa, blodigt kött och syrliga drinkar i ett varmt land är allt som behövs för att göra min födelsedag perfekt!

Idag har varit en mycket turbulent dag.
Loke hemma hos mig på förmiddagen, sen anställningsintervju på eftermiddagen, tårtbak däremellan och tårtdekorering nu på kvällen.
Sen har mitt humör inte varit det bästa heller. Men det ska nog lösa sig så småningom.

Lucka 14 då. Min första kyss.
Ja, om man inte räknar min första kyss till den slabbiga historien då min första kärlek visade mig hur man gör långtradare när jag var kanske 6 år gammal så tillhör min första kyss mitt första "riktiga" förhållande.

Jag var 12 och han var 11 och vi var faktiskt tillsammans i hela 9 månader!
Tänk er det, så unga!
Dessutom bodde han 18 mil bort, så oftast handlade vårat förhållande om telefonsamtal och brevskrivning.

Men första kyssen kom när jag en helg var och hälsade på hemma hos honom.
Vi fick absolut inte sova i samma rum, men däremot smet vi under en stor silvergran på hans gård och där pussades vi lite innan jag frågade om han ville prova med öppen mun.
Det ville han såklart och vi provade.

Det var tänder som slogs emot varandra, saliv som droppade där det inte skulle droppa och tungor som först var som stela pinnar i varandras munnar för att sedan bli till tjocka slingrande ormar som försökte nå så långt ned i haslen som möjligt på den andre.

Ja.
Min första kyss var alltså inte någe vidare.
Men spännande var det!

Mina drömmar är helkonstiga.
De kan vara roliga, sorgliga, skrämmande, sjuka, förvånande, obcena, blodiga, somriga, helfestliga eller bara alldagliga.
Men de är alltid underhållande!
Att drömma mina drömmar är som att se en konstig film där man själv är huvudrollen.

Nu är det ju såp att man oftast glömmer sina drömmar.
Och jag gör likadant.
Men ibland lyckas jag behålla en del av dem och det är extra skoj att gå igenom dem som vaken!

Som drömmen jag hade inatt till exempel, den minns jag. Det var en massa zombies och slafs och blod och humor och skratt och skräck och glädje i ett. Jag vill inte gå in på detaljer, men eftersom det inte var en mardröm som skrämde mig och eftersom jag är ett stort fan av zombies och blod och skräck så var det en mycket underhållande dröm.

Andra gånger minns jag inte vad jag har drömt, men däremot har jag berättat om drömmen medans jag drömde den. Jepp, sleeptalking sometimes.
Till makens förtjusning eller irritiation, inte riktigt säker på det.
Men efter att ha fått stå till svars för meningar som: "Demon kan inte ha den rosa klänningen, hon måste ha den gröna när hon går på lina" och "Katterna bakar bullar, men Danko är för lat för att knåda degen" (Demon och Danko är våra numera avlidna katter) och "Haha, strutsen hoppar jämfota" så kan jag tänka mig att det är ganska underhållande att höra mig babbla i sömnen.

Nu ska jag snart gå och lägga mig och uppleva ännu en liten film med mig som hjältinna!

Nu brottades jag med ifall "den här veckan" betyder veckan som har gått eller veckan som kommer.
Med tanke på att allt jag gjorde veckan som har gått var att jobba och umgås med familjen (förutom igår då jag svängde mina lurviga (tyvärr sanning) ben på dansgolvet) så tar jag kommande vecka. Det ger alltid utrymme för spontana utsvävningar!

Måndag: Är det Lucia. Jag hoppas på att få jobba imorgon, att se dagisbarn i luciatåg står högt på min önskelista. Sen ska vi försöka komma iväg till stormarknaden och spendera pengar vi inte har på nån julklapp och lite mat och lite tårtgrejs. Och ja, i min vokabulär så är tårtgrejs ett fullt legitimt ord.

Tisdag: Ska jag inte jobba. Istället ska jag spendera förmiddagen med min lillfis, tidig eftermiddag på arbetsintervju och resten av eftermiddagen med att göra en tårta till en grabb som fyller nio. Han vill ha en hockeyspelare på den. Jag antar utmaningen med darrande underläpp.

Onsdag: Hoppas jag på jobb. Om inte det går att ordna så hoppas jag på att det helt spontant blir 24 plusgrader och solsken, så man kan knata på långpromenad. Kanske går att få till en eller annan hårfärgning inför jul?

Torsdag: Se onsdag. Typ.

Fredag: Ska jag fika med kär vän från götet som kommer på besök. Sen ska min kära mamma ta hand om lillfisen över natten och jag och maken ska slå in julklappar.

Lördag: Årets första julfirande! Julafton hemma hos svärfar med jullunch, Kalle Anka, tomtar som skrämmer livet ur småfolket och paketöppning, ja allt som hör julafton till...även om det nästan är en vecka till det rätta datumet. Äh, datum är bara en nuffra ju!

Söndag: Blir det antagligen en slappisdag med inslag av paketsortering. Alla dåliga klappar göms i en mörk garderob och alla bra ställs fram till allmän beundran.

Min handväska är en stor klumpig sak som jag gärna bär som en skolväska tvärs över bröstet och ned på ena höften.
Den är i svart läderimitation med skarpt lila foder och en massa massa massa små fack.
Mycket bra att ha om man vill ha hemliga gömmor. Själv kan jag inte ha det då de blir så hemliga att jag själv glömmer att jag har gömt nåt.
En gång hittade jag en halväten Mars. som legat i över en vecka.

I alla fall.
I min väska finns det alltid:
Smink (i det stora innerfacket med dragkedja)
Plånbok
Tändare (bra att ha även om jag själv inte röker för tillfället)
Tamponger
Pennor
Kalender i fickformat (som jag alltid glömmer att skriva upp saker i. Kommer jag ihåg att skriva upp saker så glömmer jag att läsa vad jag har skrivit upp senare)
Parfym
Papperslappar som jag har skrivit upp saker på men sedan glömt bort
Solglasögon

Sen finns det sånt som jag ofta har i väskan:
Tuggummi
Servetter
Huvudvärkstabletter
Halstabletter
Min Ipod
En 50cl Cola Zero
En blöja

Och sånt som jag väldigt sällan har:
En hamster
Hockeyutrustning
Uppblåsbara badleksaker
Lego
Pengar

PS
Kategori 1 & 2 i full skala får plats alltihop samtidigt i min handväska!

På ett av dagisen som jag jobbar på så finns det ett tvillingpar.
Enäggstvillingar.
Två pojkar som ser exakt likadana ut (i mina ögon i alla fall) i ansikte och kropp.
Förutom en enda liten detalj.
Den ena är ljusblond och den andra är mörkbrun i håret!

Fattar ni hur behändigt det är med enäggstvillingar när naturen sköter det så bra?

Jag har ju faktiskt bara ett syskon.
En liten lillebror.

Men när jag var liten så fantiserade jag ofta om att jag hade en storebror och en storasyster.
Fråga mig inte varför, hade jag haft det i verkligheten så hade jag antagligen avskytt dem som pesten och önskat att jag bara hade lillebror.
Jag minns till och med vad mina storasyskon hette.
Christoffer och Madeleine.
Jag är en sjuk människa tror jag.

Jag var så trött igår att jag missade bloggen.
Somnade innan 21 faktiskt.
Trött Lenka.

Men här kommer lucka nio en dag försent.

Det här hade jag på mig idag (igår):
Kläder.
Och ibland ytterkläder.
Och skor.
Och lite mascara.

Just det. Min tro.
Eller snarare otro.
Jag är ateist. Eller kanske agnostiker.
Jag vet faktiskt inte.

Vad jag vet är att jag absolut inte tror på någon form av gudom.
När jag var liten var jag kristen av egen vilja.
Jag älskade bibeln, jag bad kvällsbön och litade på Gud.

Men sen så hände så mycket i mitt liv, så mycket negativt att jag tappade min tro.
Och sen har jag aldrig orkat leta upp den igen.
Och jag tror inte att jag vill det heller.

Jag har vänner som är superkristna.
Jag har vänner som är Jehovas.
Jag har vänner som är muslimer.
Jag har vänner som är hinduer.
Jag har vänner som tror på asatron.
Jag har vänner som är Budhdister.
Jag har till och med vänner som är satanister.
Men inte en enda religion lockar mig det minsta.

Jag tror, jag tror på sommaren...
Nej. Just nu tror jag inte ens på den när det är 20 minusgrader!

Min bästa vän är inte alltid så smart.
Min bästa vän tänker inte alltid innan handling.
Min bästa vän är mycket barnslig och har svårt för att se allt som är tråkigt när det finns roligare saker i närheten.
Min bästa vän är snuskig och har riktigt dålig humor.
Min bästa vän kanske inte ser så mycket ut för världen.




Fast delad plats är min minst lika älskade mamma.
Man kan väl ha två bästisar i vuxen ålder utan att det blir trepartsbråk?

Min dag alltså.
Idag.

03.25: Gnäll från lillemans rum. Jag ligger och kniper med ögonen och försöker knipa med öronen också. Tystnar efter två gnäll och jag kan somna om.

05.31: Gnäll hörs från lillemans rum. Jag suckar och försöker med telepati berätta för honom att det inte på några villkor är morgon förrän klockan har slagit sex. Gnället övergår i lite host som övergår i lite gråt. I fem minuter. Jag är nära att kapitulera och kliva upp, men blir så glad när jag märker att det är tyst igen att jag gör en liten liggande segerdans innan jag slumrar till igen.

05.58: Glatt kvitter hörs från lillemans rum. Okej då tänker jag, två minuter i sex får väl vara morgon då. Jag kliver upp, klär på mig och kissar innan jag går in till Lokeman. Där sitter han i sängen och leker med sin Barbaskön. "Mamma" säger han glatt och ställer sig upp och sträcker sig efter mig. Jag tar upp, byter blöja, pussar och gosar, sen leker vi lite med hans julstjärna i fönstret.

06.14: Vi sitter i soffan, lilleman i mitt knä. Han har druckit morgonsaft och har precis stoppat in en majskrok i munnen (det är vårat morgonmys tillsammans) när han får en hostattack. Han hostar så illa att han kräks upp en deciliter morgonsaft över hela mig och mina kläder som jag hade tänkt ha på jobbet. "Nam nam" säger han sen glatt och stoppar in majskroken i munnen igen.

06.54: Efter att ha bytt kläder och gett Loke ny saft så är det frukostdags. Placerar lilleman i sin stol och matar med fullkornsgröt och banan/mango-puré. Går ganska bra, tills han tröttnar vill säga. Då mutar jag med ett smörgåsrån som han får tugga på under tiden jag tar hand om gårdagens disk.

07.11: Lokeman har bajsat. Byte av blöja och på med kläder. Lilleman har bestämt sig för att hata skötbordet just nu och kränger och skriker och vill hemskt gärna vända sig på mage, sätta sig upp och tända sin skötbordslampa. Speciellt gärna vill han det när jag precis har knäppt av blöjan full med bajs så den är lättillgänglig för små knän och fötter att hamna i. Lyckas undvika bajskatastrof och får på Loke kläderna.

07.15: Henk kommer hem från jobbet. Loke blir jätteglad, pekar på honom och säger "mamma". Jag får tid att äta frukost och göra mig iordning inför jobbet.

07.50: Åker till jobbet i uppvärmd, skrapad och snöfri bil. Älskar att Henk jobbar natt! Letar mig till min arbetsplats med hjälp av karta då jag aldrig varit där förr.

08.10: Är alldeles för tidigt på jobbet. Börjar jobba klockan 08.30 ju.

08.20: Kör runt och tittar på hus i tio minuter innan jag bestämmer mig för att vara 10 minuter för tidigt på jobbet. Jobbar i fem timmar.

13.30: Shoppar Lokegröt, bröd och cornflakes på Coop på hemvägen från jobbet. Kommer hem till en sovande unge och får lite datatid.

14.30: Blir otroligt trött och kräver att få lägga mig och sova en stund. Godkännes av make och härskare. Somnar sååå skööönt.

15.45: Blir väckt av en pigg och glad unge och en åtminstone glad make. Vi busar i sängen tills lilleman ska äta fisk till middag. Jag gömmer mig i annat rum för att slippa lukten.

16.30: Jag får för mig att koka knäck. Samtidigt som jag lagar mat. Blir smått kämpigt, men funkar faktiskt utan att det hamnar salt och stekflott i knäcksmeten. Liten fadäs med att knäcken kokar över på plattan bara.
Sen äter vi middag. Sen häller vi upp knäck. Sen bara är vi ett tag.

18.00: Jag hoppar i duschen med lilleman. Vi sjunger och leker och han sprutar vatten i mitt ansikte. Jag vill gärna hämnas, men vet att han blir så ledsen då så jag håller mig i schack. Efter duschen äter lilleman kvällsmat och borstar tänderna med hjälp av sin pappa.

19.00: Lokeman läggs i sängen där han mumlar i några minuter innan han somnar.

Nu: Har jag och Henk haft vuxentid (Henk har spelat tv-spel och dataspel, jag har läst bok) och snart är det dags att se på film i sängen!

De flesta av er läsare vet antagligen inte att jag jobbar som vikarie i vikariepoolen för barnomsorg i grannkommunen. Då får man hatta hit och dit till alla dagis (förskolor om man ska vara PK, vilket jag ju till känns inte är) som finns och vara "fröken" på olika ställen varje dag i princip.
Det är skitaskoj, speciellt allt vad ungarna kan haspla ur sig ibland.

Idag satt vi och åt lunch med barnen, pojken, ca två år, som satt bredvid mig står för dagens roligaste.
"Fröööken....."
"Ja?"
"Varför är du så tjock?"
Jag klappar mig på magen.
"Tycker du verkligen att jag är så tjock?"
"Neeej, inte där....häääär!"
Varpå han pekar på mina bröst.

Vad säger man då?

Henk satt och läste min blogg för ett par timmar sen.
Så börjar han fnissa.
Och sen skratta.
Sen säger han:

"Det var riktigt roligt sagt av mig"

Vad är kärlek, den är riktigt svår....

Jag vet hur man vet att man är kär dock, det är när man tvättar naveln med tvål när man duschar, ifall ens kärleksobjekt kanske kommer i närheten med näsan där, då vill man inte riskera att lukta navelprutt.

Men vad är kärlek?
......................................................
...........jo nu vet jag!

Kärlek är att komma hem helt slut efter en jobbdag till en ostädad lägenhet, ett berg av disk, överfulla tvättkorgar, matrester i slasken och ändå bli uppfylld av en varm och underbar känsla när man ser ens make busa med ens son och de får syn på en och lyser upp och ropar i kör: Maaammaa!Vi har saknat dig!

DET är kärlek!

Hört i ett kök i Karlstad en söndagskväll:

Hon: "Erkänn att du älskar min humor, du vill bara ta äran för alla mina roligheter"
Han: "Jag vill inte ha dina roligheter, jag vill bara ha dina håligheter"

Igår skulle Henk spendera dagen hos vänner och Lokeman hos sin farfar.
Henk körde ut Lokeman på morgonen och kom sen tillbaka för att duscha och äta och så innan han for iväg.
Efter att han var färdig så såg han på mig med hundvalpsögon och frågade:

"Har jag gjort mig förtjänt av lite sex innan jag åker?"









(det hade han inte)

Lite tråkig lucka kanske.
Jag åt inte så mycket idag.
Men det jag har ätit och druckit visar jag med en bildbomb, alla bilder är googlade.

Dags för lucka tre!

Det här saknar jag.
Den är inte värst svår att gissa sig till.
Jag saknar sömn! Jag saknar spontanitet! Jag saknar kuliga fester och att kunna göra vad jag vill!
Jag är småbarnsmamma, hey, give me break!

Dock inte sagt att jag ångrar att jag skaffade världens underbaraste unge.
För det gör jag inte. Att jag skaffade honom alltså.
Men ibland kan jag inte låta bli att tänka ett pyttelitet, hemligt varför gjorde jag det egentligen?

Roligt att så många läste första luckan i min julkalender!
Jag vill inte skrämma er och jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, men jag vill att ni ska lära känna hela mig lite bättre, jag har en tendens till att inte vara så personlig i bloggen alltid.
Tyck inte synd om min barndom, för det gör inte jag. Det var som det var och nu är det som det är och jag är ganska lycklig ändå!

Ni läsare kan ju börja fila på vad ni vill att jag ska blogga om på självaste julafton också och tipsa om era idéer.

Nåja, lucka två.

Min första kärlek.
Om man inte räknar med otaliga musikalstjärnor (eller vem som helst som sjöng underbart) eller övervintrade hippies (eller vem som helst som hade lysande ögon och långt hår, jag var hårfetishist redan som liten) så måste min första kärlek ha varit min granne Benny.
Benny var (är) två år äldre än mig och bodde i huset bredvid.
Han var min allra bästa vän, han var den som lärde mig allt jag behövde veta för att klara mig i livet.
Han var ju faktiskt två år äldre och mycket mer världsvan!
Han lärde mig bland annat hur man lurar sina föräldrar att man sover fast man inte gör det.
Han lärde mig hur man smyger upp mitt i natten på det allra tystade vis för att titta på förbjudna skräckfilmer.
Han lärde mig att pojkar tycker om att se på nakna tjejer, om de hade fått bröst vill säga.
Han lärde mig barbiedockor kunde knulla med varandra om de inte hade kläder på sig.
Han lärde mig att pojkar och flickor kunde göra som barbiedockorna också, bara de inte skvallrade för föräldrarna.
Han lärde mig att han frös ut mig efter att jag hade skvallrat för föräldrarna.

Han var underbar faktiskt och i flera år var vi oskiljaktiga.
Han sa alltid att skulle han nån gång gifta sig så skulle han gifta sig med mig.
Men som alla vet så håller aldrig första kärleken.
När vi hade börjat skolan så var det inte roligt att vara kompis med en sån liten tjej liksom.
Så vi tappade kontakten.
Mycket sorgligt.

På båten över till Danmark för ett par veckor sedan så såg jag en tjej som gick runt i sin pyjamas.
Man liksom ba' va?
Knallar hon runt i en rosa pyjamas och vinterkängor på en färja?

Dagen efter så var det en annan flicka på hotellet som hade på sig en randig pyjamas vid frukostbuffén.
Okej, hon orkade inte klä på sig innan hon åt, hon var väl utsvulten.
Men sen såg jag henne knalla ut på stan i samma pyjamas!

Jag funderade på vad det var för konstiga människor, underliga pyjamaser (skriver man så? pyjamasar? pyjamas?) var det också, de såg ut som sparkdräkter för bebisar i förvuxen storlek.

Så kom jag hem och letade efter lite information.
Då visar det sig att det är på modet att ha på sig pyjamaser/sparkdräkter och att storbloggarna tydligen har startat en trend med så kallade One-pieces.

Undrar när de kommer att säljas med tillhörande nattmössa eller jättenapp.

Jahapp, jag har en massa läsare faktiskt, men inte en enda som svarade på ifall ni ville att jag skulle göra min "julkalender". Lite tråkigt tycker jag, det är sällan jag får svar på frågor av er.
Men min skära make ville gärna läsa min "julkalender", så här kommer första luckan. Varning för långt inlägg.

Mina föräldrar

Ojojoj, vart ska man starta egentligen?

Startar med min pappa. Han är ju faktiskt ett kapitel för sig.
Och nu kommer jag att vara brutalt uppriktig, för brutal är något han har varit bra på.
Under hela min uppväxt fick jag nämligen stryk av honom.
Och inga daskar på rumpan direkt, utan riktigt stryk (dock utan benbrott och dylikt, cred för det)
Sista gången han slog mig var jag 14 år gammal. då fick jag dra ned byxorna och han slog mig på bara stjärten med sitt bälte. Det var inte så mycket att det gjorde ont som att det var otroligt förnedrande att ligga med bar rumpa.
Jaja.
Efter att han slutade slå mig så kom den verbala misshandeln istället.
Han sa ofta till mig att jag var värdelös, att jag aldrig skulle bli någonting, att jag skulle sluta som a-lagare.
Men jag älskade honom. Oj vad jag älskade honom! Fråga mig inte varför, men jag tror det var för att när jag var liten så visste jag inte att det inte skulle vara så.
Och de gånger han var en bra pappa så var han verkligen en bra pappa.
Förutom detta så var han notoriskt otrogen mot min mamma under de år de levde tillsammans.
När de skiljde sig så skyllde han allting på mamma och de blev bittra fiender som kastade skit emellan sig via mig och lillebror, eftersom de inte pratade med varandra.
Inför mitt bröllop i juli 2006 så sa jag att om de inte kunde hålla sams så ville jag inte ha dem där den dagen. De fick lova att inte säga något otrevligt alls, för då skulle de förstöra min dag.
Min bröllopsdag kom, min pappa blev full och började sent på natten bråka med min mamma.
Och sen den dagen har vi inte pratat med varandra, trots att han har ett barnbarn som är över ett år gammal.
Det var min pappa det.

Min mamma då.
Det finns inte lika mycket att skrika om min mamma.
Hon kämpade hela min uppväxt, var inte alltid världens bästa mamma, men oftast var hon faktiskt det.
Hon tvingade mig att leva när jag ville dö, flera gånger.
Jag skäms så fruktansvärt idag för allt ont som jag har gjort henne i mina rebelliska tonår.
Idag är hon min bästa vän och jag älskar henne dubbelt upp, eftersom hon är den enda föräldern jag har kvar.
Hon kämpar fortfarande, men numera mest med sig själv och sina krämpor då hon egentligen är delvis invalidiserad men tvingas jobba ändå. Jag försöker hjälpa henne och gottgöra allt hon gjort för mig genom livet.

Jepp, det var det inlägget. Min första lucka. Inget direkt komiskt i det.
Men en bra sak har jag faktiskt fått av pappa...det är hans sjuka humor som jag har ärvt som folk ofta uppskattar!