Jag har en riktig pissdag.
Allt är fel, allt är jobbigt och ögonen hotar att svämma över hela tiden.

Det värsta av allt är att det går ut över min fantastiska familj.

Dagens fundering:
Hur kan man ha strumpludd mellan tårna när man inte har haft strumpor på sig?

Här har eftermiddagen spenderats på Leklandet med make och busbarn.
Frågan är vem som hade roligast, Lokeman eller Henk?!

Helt ärligt alltså.
Hur kommer det sig att många killar bönar och ber att få stoppa in den där bak på sin tjej, men väldigt få killar klarar av att ha samlag med en tjej som har mens?

Är det alltså bättre att riskera att få bajs på snoppen, än att få blod på den?

I don't get it.

Åh vad jag velar fram och tillbaka hela tiden!

Jag vill så hemskt gärna arbeta som förskollärare, jag älskar jobbet, älskar barn och har nu behörighet att söka utbildningen.

Men så börjar jag tänka på min kropp och hur länge den kommer att klara av att arbeta som det. Jag har ett pajat knä, en trasig handled, ryggsmärtor och ishias. Och jag är inte ens 30 år gammal.

Då började jag tänka i banor på ett jobb som kombinerar kontorstid med att arbeta med människor, för att arbeta med människor måste jag. Jag skulle inte klara ett jobb utan det.
Kom fram till att socionom är en bra utbildning, då kan man arbeta som biståndsbedömare, socialsekreterare, boendestödjare, samordnare, kurator m.m. m.m.

Men då krävs matematik B för att få behörighet till utbildningen och ni kanske minns hur mycket ångest jag hade över matte A? Och matte B handlar i princip bara om allt som jag tyckte var jobbigast i matte A fast upphöjt till 4.
Fixar jag det? Orkar jag ens ge mig in på det? Kommer jag att tveka om utbildning sen igen?

Alla dessa frågor. Och det är viktiga frågor som kräver väldigt genomtänkta svar.
Och jag måste sätta fart, för jag blir yngre med tiden.

Gaaaah!

Jag är en sucker för mat(tävlings)program på TV, några absoluta favoriter är Hells Kitchen, Top Chef och Masterchef Australia. Just nu kollar jag igenom den sistnämndas säsong 3. Och jag har issues.

Jag finner nämligen en av deltagarna vara ett riktigt drägelmaterial.
Übersnygg och charmig och gullig och allt vad man mer kan säga. Vackra ögon, långt hår, snällt leende....

Det borde vara förbjudet att ha med såna snyggingar i matprogram!
Inte fasen kan jag fokusera på maten han gör när han är i bild, det måste ju vem som helst förstå.
Det värsta är att han är grymt duktig också, det säger i alla fall domarna och jag får lita på dem, men jag får ju inte se det själv!

Hot hot hot

Så, nu är mitt sommarschema äntligen slut.
Det har varit slitsamt och kämpigt och jag har inte haft ork till mycket.
Dessutom har det hänt lite jobbiga personliga saker.

Men nu börjar det kännas lite bättre.

Psykiskt alltså.
Fysiskt så känns det som om jag sväljer taggtråd och hostar brylépudding.
Någon har dessutom proppat bihålorna fulla med bomull och skjutit upp små små stenar i näsan på mig.

Vilken tur att jag är lyckligt gift och inte behöver attrahera någon.
Min man har redan sagt att jag såg ut som om någon dragit mig genom ett träsk när jag skulle föda barn, så jag behöver liksom inte göra mig till för honom.