Min son har degraderat mig från att vara en viktig person i hans liv till att bli någon sorts accessoar eller prydnad.
Det är "ställa mamma där" och "sätta mamma här" hela tiden.

Jag vet inte om jag ska känna mig smickrad över att han tycker jag är så fin att han vill ha mig som konstverk, eller om jag ska bli lite stött för att jag bara ska stå eller sitta här och där...