Jag undrar en sak.

Hur kommer det sig att vissa människor hellre blir överkörda av en barnvagn än att flytta sig en decimeter?
Till exempel, igår när jag och Lokeman tog en lång promenad in till stan så mötte vi tre män i 30-årsåldern som gick i bredd på trottoaren. Jag hade ingenstans att väja och gick därför rakt på. Men ingen av männen gjorde ansats att flytta sig. Resultatet var att i sista sekund började en av männen flytta åt sidan, men för sent, så vagnens blöta regnskydd stötte emot hans "fina" rock.

"Men se dig för" utbrast han och glodde ilsket på mig medan han demonstrativt torkade rocken.
"Men gå inte i bredd på trottoaren då gubbe" sa jag inte. Men jag tänkte det. Tyvärr är jag sådär svenskt tyst av mig ibland.

En annan sak var när vi var på promenad på Norrstrand. Vi fick en mötande cyklist på trottoaren (det var inte ens cykelbana) och jag drog vagnen ut mot trottoarkanten för att cyklisten skulle kunna komma förbi utan problem. Men han saktar in och vinglar närmre och närmre mig och till sist måste jag väja igen och gå inåt på trottoaren.
Precis när han vinglade förbi (i princip på stenarna på trottoarkanten) så hör jag honom muttra:
"Jag ville ju köra på utsidan fattar du väl"

Jaha. Där får man för att man väjer med barnvagn och allt för en cyklist som inte ens ska cykla på trottoaren.