Har ni tänkt på hur titlar på låtar blir mycket roligare om man översätter dem ordagrant till svenska?
Det är ett mycket roligt tidsfördriv ibland.

Här kommer lite exempel på roliga översättningar. Kan ni gissa vilka låtar det är?

Slå mig bebis en gång till

Inne att vara fyrkantig

Hon kör mig galen

Slå det

Kom på Eileen

Höhöhöhö

Skriv aldrig din åsikt på Familjeliv. Du kommer få så mycket påhopp att du till slut ger upp och börjar grina.
Du kommer få inpräntat i ditt huvud att du är en dålig mamma och att du inte är värd att ha barn.
Till slut kommer du att börja tvivla på dig själv, trots att ditt barn är ett levande tecken på att du har gjort ett kanonjobb.

Tydligen är jag det värsta som har hänt barn sedan Josef Fritzl för att jag har låtit min son ligga och skrika i flera minuter utan att ta upp honom.
Tydligen borde jag anmälas för barnmisshandel för att jag inte har orkat bära på honom varenda minut av hans liv.
Tydligen borde socialen kopplas in för att jag gör mitt barn otryggt genom att inte låta honom få som han vill hela tiden och för att jag försöker skapa rutiner.
Tydligen borde jag flås levande så att jag kan förstå hur illa jag har gjort mitt barn genom att vara så självisk att jag har velat vara Lenkan också och inte bara mamma.

Bara så ni vet.
Jag är fruktansvärd.
Eller så är Familjelivs forum det.

Alltså. Sär skrivningar.
Jag kan tycka att sär skrivningar kan vara under hållande ibland.
Ibland kan de till och med få mig att gap skratta, speciellt om det handlar om reklam annonser som på pekar att det finns skum tomtar eller kalv lever att köpa.

Men seriöst. Är det inte otroligt mycket mer särskrivningar nu än för, säg 10 år sedan?
När jag gick i skolan såg man nästan aldrig en särskrivning, därför var det så speciellt roligt när man fick syn på en.
Nu ser man det överallt!
Vad beror det på? Är skolan sämre idag än förr? Eller är ungdomar latare och orkar inte bry sig om att skriva rätt?

Jepp, allt är som vanligt.
Nu är det en ledig helg för Lenkan.
Hela veckan (nästan iaf) har det varit kanonväder. Åtminstone när jag jobbat.
Men nu ikväll när jag är ledig så börjar det regna, och ska regna hela helgen.

Gotta love it!

Hahahaha, det här är nåt av det roligaste jag har sett!
Speciellt kul är det om man har sett serien Lost.
De har egentligen inte gjort nåt speciellt i klippet, förutom att de har censurerat några ord här och där.
Märk väl, de har inte ändrat nåt av orden, bara censurerat dem.

Dagens fundering:
Hur kommer det sig att kvinnor på film och i serier alltid har kjol på sig när de helt plötsligt och oväntat ska föda barn? Och oftast inga trosor heller?

Idag har jag gjort det häftigaste jag gjort i livet, utom att själv få barn.
Jag var med på ett kejsarsnitt!
Det var fantastiskt! Jag hade tårar i ögonen där jag stod på tå på en pall och försökte hinna med att se precis allt.
Det går inte att beskriva i ord hur det kändes, hur adrenalinet rusade i kroppen och endorfinerna hade fritt spelrum när den lilla flickan kom ut och tog sitt första andetag med ett skri.

But I tell you this; det är ingen liten "lätt på handen"-operation minsann!
Kan berätta att det är brutalt och att man måste vara stark i armarna för att göra det man ska. Och ha bra balans.

I fredags var det invigningskalas på lekterapins nya terrass på sjukhuset.
Massor av barn som har varit inlagda på min avdelning kom dit och lekte med barnen som nu ligger inne.
Det serverades godis och tårta och saft till alla.

Men så hade personalen gjort någonting fruktansvärt.
De hade tagit dit CLOWNER!
Som hade rest ända från Göteborg (de jobbar på Drottning Silvias Barnsjukhus vanligtvis) för att roa barnen.
Alla barn tycker inte om clowner.
Vissa barn är rädda för clowner.
Vissa barn tycker att clowner är bland det läskigaste som finns och vågar inte ens titta på dem.

Och det gäller vissa Lenkor också.
Jag har clownfobi. Rejält.
Ändå fick jag leda dem till rummen där barn som inte var rädda fanns.
Och jag fick avråda dem att gå in i vissa rum eftersom barnen där är rädda för clowner.
Och detta fick jag göra samtidigt som jag stirrade i golvet för att slippa titta på dem.
Undrar hur de tolkade mina signaler....

Jag kan inte prata idag.
Jag får inte fram orden, det låter bara som gurgel, eller som om jag hade gröt i halsen som liksom lägger sig som ett hölje runt det jag vill säga.

Med andra ord:
Jag är förkyld och svullen i halsen.

Men säg det inte till nån, då får jag inte komma till jobbet.

Igårkväll satt Henk framför sin dator och läste Aftonbladet när jag gick för att borsta tänderna.
Plötsligt hör jag att han börjar skratta. Sen ropar han på mig.
"Lenkan kom, du måste läsa det här"

Jag gick dit och tittade på artikeln han pekade på. Här har ni den:

Ogilla att jag är helt ensam hemma i flera timmar och får spendera den tiden med pluggning och städning.
Sånt som inte hinns med på vardagarna längre.

Ogilla att Lokeman vaknade massa gånger inatt och jag hade erbjudit mig att ta honom eftersom Henk tar honom varenda vardagsnatt.

Ogilla att ämnet Omvårdnad är skittråkigt och svårt som attans.

Ogilla att det ser ut som fan och jag stinker svett fast jag bara har morgonrock på mig.

Men gilla att rumpan får vila i helgen, för cykeln står på sjukhusparkeringen och skäms!

Yes! Nu vet vi med säkerhet att den svenska sommaren har kommit!
Idag var det nämligen ösregn och åskoväder, med blixtar och hela fadderullan.

Skönt att veta att allt är normalt igen.

Förlåt min frånvaro, den är högst ofrivillig.
Men jag har det stressigt galore för tillfället med all praktik, skola, hemplugg, bebis, värmebölja, man, matlagning, tånaglar som behöver klippas, blygdben som behöver vila och svett som behöver torkas från min panna.

Fy för den lede alltså, jag kommer inte ihåg att det gjorde såhär ont i blygdbenen att cykla när jag var ungdom. Då cyklade man ju jämt! Och nu värker det utav bara fasiken! Känns som om hela min bäckenbotten är ett enda stort blåmärke. Jag ömmar! Och svettas. Och stressar. Men I like it!

I tell you this, foglossning är ingenting jämfört med att cykla!

Sökes: Någon som är ganska haj på det här med bloggdesign och som kan tänka sig att sitta och pilla med en sån på fritiden. Möjligtvis till en billig peng.

Finnes: Smårolig blogg med trist design som behöver ett ansiktslyft

Visste ni att man får åka lokalbuss gratis när man har en unge i vagn eller kärra?
Det hade jag inte en aning om förut, men när jag upptäckte det så blev det åka av minsann.
Att utnyttja systemet? Tja, kanske det. Men det struntade väl jag i!

När jag var mammaledig och Henk jobbade nätter så ville ju han sova ifred när han kom hem på morgonen. Då passade det perfekt att stoppa ned Lokeman i vagnen och ställa sig och vänta på nästa buss.
Det spelade liksom ingen större roll vart bussen tog oss. Ibland åkte vi till Bergvik och shoppade, ibland åkte vi in till centrum och spatserade.
En gång tog vi bussen ut till Rud och promenerade på kyrkogården. Allt för att fördriva tiden.
Och Lokeman tyckte det var sköj att åka buss minsann.

Nu när jag jobbar så hade jag ju behövt det där med att åka buss gratis. Men inte får jag ta med bebisen till sjukhusets barnavdelning....taskigt värre.

Lokeman har redan startat sin lördagsgodis-rutin. "Bara att dyka ned i skålen!" tycker han.

Det är morgon, och de ligger och morgnar sig i sängen och sträcker på sig.

Han: Om jag inte visste att bebisen låg i rummet intill så skulle jag göra närmanden mot din stjärt just nu

Nej, idag var ingen vidare dag.
Så jag är inte på skämthumör idag.

Imorse sa jag att jag inte hade den minsta lust att jobba idag, bara en känsla liksom.
Och det första som händer på avdelningen efter nattrapport och genomgång av patienterna är att en av "mina" barn blir sämre.
En liten tjej på 2 år, enorma andningsproblem. En frisk människa utan syrgas brukar ligga på 99-100% syresättning.
Den här tjejen hade imorse 55-65% syresättning, och då hade hon ändå massor av syrgas på.
Föräldrarna hade det riktigt jobbigt, de grät båda två och jag fick bita mig så hårt i tungan att jag hade blodsmak i munnen för att inte gråta själv. Där är det ju jag som ska vara stark och stötta.
Det blev i alla fall bestämt med läkaren att vi inte kunde göra mer för lilltjejen. Så när vi stängde av hennes syrgas så somnade hon in på 2 minuter.

Sen var det bara att bita ihop och klara sig igenom dagen med andra barn att ta hand om och dessutom städa ur den avlidnas rum till slut. Inte roligt alls, mitt första dödsfall som jag varit närvarande vid.
När jag kom hem från sjukhuset så var det första jag gjorde att lyfta upp Lokeman, krama honom (nästan för hårt) och låta all sorg rinna ur mig. Oj vad jag grät. Och sen tackade jag Loke för att han har den goda smaken att vara frisk.
Ens liv sätts verkligen i perspektiv när man arbetar på en sån avdelning, man blir otroligt tacksam för det man har.

Kalla den vad du vill.
Negerboll, chokladboll, kokosboll, havreboll, gambiaskalle med mjäll....
Rulla dem i kokos, pärlsocker, strössel, mandel, daimkulor....

Strunt samma. Men se till att fira nåntingbollens dag som är idag.
Det gör jag.

Zombie....
Mycket på praktiken igår kväll, nya ungar, ledsna föräldrar, gamla ungar, arga föräldrar, tanter som pratar skit hit och dit, mycket spring, spytorkning, ledsna barn och brännbollsträ i ansiktet.
Ja inte på mig då, utan en kille som kom in med totalkrossat okben.

Kom hem strax före 22, tryckte i mig mat och somnade sen. Vaknat minst hundra gånger inatt och gav upp klockan 04.33. Då gick jag upp och duschade.
Nu väntar ett svettigt och stressigt dagpass, börjar om 1,5 timme.

På tal om tanternas skitpratande, det finns en manlig sköterska på avdelningen. Han är 27 år, väldigt snäll och tyst för det mesta, sköter sitt och är kanon med barnen.
Honom har jag inte hört ett ont ord om. Bara trevliga saker.
Däremot har jag hört skit om precis varenda kvinnliga anställda. Hur konstigt är inte det?


Bild på en trött Lenka

Dagens fundering:

Varför belönas medverkande i Lyxfällan med diverse dyra prylar när de egentligen borde ha smäll på fingrarna? Jag menar, de har antagligen haft för mycket dyra prylar eller unnat sig för mycket roliga resor och upplevelser som satte dem i den sitsen de är i redan. Sen kommer TV3 och löser allt åt dem.
Tack tack! Och dessutom får de en massa extragrejer?

Hallå?
Jag och Henk hade ett tag ca 5000 att leva på tillsammans, då hade vi en lägenhet som kostade 3500 i månaden. Och vi klarade det. Utan en massa krediter och dyra lån.
Men vi fick fanimej ingen lyxkryssning eller en årsförbrukning blöjor!

Är det inte jäkligt orättvist egentligen?

Hoppsan!
Nu har jag upptäckt vad svårt det är att ha bebis, jobba kväll och kunna blogga samtidigt. Det blev visst dåligt med uppdatering igår!

Nu på morgonen har jag kramat och pussat min bebis för första gången sedan 11 igår förmiddag. Och det är underbart kan jag lova!

Mina fotar gör ont. Man sitter kanske 10 minuter sammanlagt på de 8,5 timmar man är där.
Men det är fortfarande roligt! Man får vara med om så mycket.

Nu ska jag hiva java. Snart kommer Micro-Mike, Jessie James och Sabina för att hälsa på.
Och 13.30 kör jag igång med ett nytt kvällspass. Och imorgon går jag direkt på morgonpasset.

Har ni tänkt på vad namn kan bli mycket mycket roligare om man byter plats på de första bokstäverna i för- och efternamnet?

Till exempel:

Tomas Ravelli - Ravas Tomelli

Peter Forsberg - Feter Porsberg

Mats Sundin - Sats Mundin

Nils Poppe - Pil Snoppe

Jäjä, ni fattar. Nu garanterar jag att ni kommer börja tänka ut namn som kan vara roliga när man byter plats på bokstäverna.
Ge mig gärna fler förslag!

Henk läser inlägget om vad folk handlar.

Respons: "Du är störd"

Idag har jag:

Varit i skolan på praktisk lektion
Kokat en fläsklägg
Lagat middag (fläsklägg och rotmos om ni undrade)
Tagit bebisen på promenad
Handlat
Tvättat
Rullat och stekt 1,5 kilo köttbullar att frysa in så det finns när jag jobbar kväll
Sett på film
Busat med Lokeman

Usch. Jag hatar såna dagar då jag är produktiv och duktig.
Det får alla andra dagar att känna mig så...sämre....

Jag måste erkänna en sak.
Jag gör en lite ful sak när jag handlar i mataffären.
Jag avskyr tanken på att andra gör det med mig och mina varor, men jag älskar att se vad de andra kunderna lägger upp på kassabandet. (Kassabandet, heter det så??)

Det är jätteroligt att fundera på vad de ska ha sakerna till. Och hitta på små historier om maten/varorna.

Idag när jag var och handlade med Lokeman på ICA så hade jag tre stycken före mig i kön.

Den första kvinnan plockade upp hundrafjorton burkar med kattmat och en tub tandkräm.
"Klart man behöver tandkräm om man ska käka så mycket kattmat" tänkte jag

Den andra kunden, som var en man, la upp tacokrydda, salsa, en burk med chili-con-carne, grillchips och en burk jalapeños. Plus ett extrastort pack med toalettpapper.
"Klart man behöver extra mycket dasspapper om man bara käkar kryddstarkt" tänkte jag.

Tjejen som stod framför mig plockade upp 7 risifrutti, 7 äpplen, 7 bananer, 7 morötter, 7 Loka med citronsmak och 7 enportionsförpackningar med fryst färdigmat. Tro't eller ej.
Jag visste faktiskt inte vad jag skulle tro eller tänka om det.
Antingen så handlar hon endast en gång i veckan, eller så är det nån ny veckodiet.

Eller så bor hon tillsammans med de sju små dvärgarna.

Nu ger jag mig av till skolan för en lektion i HLR.
HLR? säger ni. Vad betyder det?

Hiskeligt Ledsna Rumpnissar?
Hafsiga Lata Rallyförare?
Härligt Ludna Rövar?

Nej. Något så oglamouröst (som om härliga ludna rövar skulle vara glamourösa då) som Hjärt- och Lungräddning.
Får se hur mitt knä pallar detta, det ska bli mycket intressant.

Idag gjorde jag första dagen på praktiken.
Jäkul vad stressigt det är! Men roligt är det också.
Man har minsann inte tid att sitta ned en minut, utan det är spring hela tiden.
Larmlamporna går i ett.

Mycket sjuka barn blir det, fullbelagt och folk som vill in i nytömda rum på en gång.
Idag har jag mest sprungit bredvid och fått så mycket information att det går runt i huvudet på mig.
Men det viktigaste har jag i alla fall koll på.
Vart toaletten och kafferummet finns alltså.

Och jag är fortfarande rökfri trots stressen! Go me!

No blogg this weekend.
Lokeman har haft feber heeela helgen, men nu verkar det vara bra igen.
Och jag har slutat röka igen.

Inte ett bloss sedan fredag kväll här inte.

Perfekt att starta min praktik på sjukhuset idag med abstinens lysande ur rödsprängda ögon, svett som rinner och händer som skakar.
Närå. Det går bra hittills. Nu är jag mest spänd inför praktiken.

Wish me luck!

Min bebis har haft feber. Igår steg den till 38,8°. Lilla smulpajen var inte alls lycklig.
Därav ingen bloggning.

Återstår att se hans status idag.