Mina drömmar är helkonstiga.
De kan vara roliga, sorgliga, skrämmande, sjuka, förvånande, obcena, blodiga, somriga, helfestliga eller bara alldagliga.
Men de är alltid underhållande!
Att drömma mina drömmar är som att se en konstig film där man själv är huvudrollen.

Nu är det ju såp att man oftast glömmer sina drömmar.
Och jag gör likadant.
Men ibland lyckas jag behålla en del av dem och det är extra skoj att gå igenom dem som vaken!

Som drömmen jag hade inatt till exempel, den minns jag. Det var en massa zombies och slafs och blod och humor och skratt och skräck och glädje i ett. Jag vill inte gå in på detaljer, men eftersom det inte var en mardröm som skrämde mig och eftersom jag är ett stort fan av zombies och blod och skräck så var det en mycket underhållande dröm.

Andra gånger minns jag inte vad jag har drömt, men däremot har jag berättat om drömmen medans jag drömde den. Jepp, sleeptalking sometimes.
Till makens förtjusning eller irritiation, inte riktigt säker på det.
Men efter att ha fått stå till svars för meningar som: "Demon kan inte ha den rosa klänningen, hon måste ha den gröna när hon går på lina" och "Katterna bakar bullar, men Danko är för lat för att knåda degen" (Demon och Danko är våra numera avlidna katter) och "Haha, strutsen hoppar jämfota" så kan jag tänka mig att det är ganska underhållande att höra mig babbla i sömnen.

Nu ska jag snart gå och lägga mig och uppleva ännu en liten film med mig som hjältinna!