Jag kunde inte låta bli att svara på den här frågeställningen som jag hittade hos BLOGGMAMMAN. Hon länkar till en artikel i Aftonhoran; Mammaduellen, där frågorna ställs till Anna Wahlgren och Katerina Janouch. Personligen tycker jag att Anna Wahlgren är en vidrig människa som saknar all sympati man bör ha som mamma för sitt barn. Men deras svar kan vara kul att läsa ändå.

Här kommer mina svar i alla fall.

…om alkohol, mat och graviditet:

Jag tycker att alkohol är helt fel i samband med graviditet. Det kanske inte är skadligt att ta ett glas rött en sommarkväll, men erkänn, det ser ju hemskt ut när en kvinna med rejäl babykula står med vinflaskan i högsta hugg! Det känns som nånting man kan se i amerikanska Trailer-parks, en superblonderad sliten kvinna med papiljotter och städrock, en cigg i ena handen och en öl i den andra, gnällandes över hur illa hon mår på grund av babyn.

Gällande maten, så länge man försöker undvika de största bovarna som det varnas för så tycker jag att det är fritt fram för alla blivande mammor att njuta av sina cravings. Kanske kan hoppa över blomjord och murbruk till frukost då.

…om förlossning och smärta:

Ojoj...jag vet inte riktigt om jag kan svara adekvat på den frågan eftersom min lillfis kom med akut kejsarsnitt efter 56 timmars värkar utan att öppna mig mer än 3 cm. Men jag kan ju säga att de där värkarna jag genomled då är inget jag känner att jag nödvändigtvis måste uppleva igen. Visst, snitt är att karva upp ett litet sår i magen, läkare som sliter upp det till ett stort hål, trycker och bänder och plockar ut ungen, lägger livmodern ovanpå din mage och syr ihop 8 lager vävnad...men jag blev snittad 17.08 och 07.30 nästa morgon klev jag ur sängen och gick på toaletten. Jag är FÖR snittande!

Angående smärtlindring så tyckte jag att lustgasen var bullshit, jag blev yr och illamående, men likförbannat gjorde det lika ont. Däremot så är ryggmärgsbedövningen typ det underbaraste som nånsin hänt mig!

…om amning:

Gör det som känns rätt för dig! Och för ditt barn. Jag försökte amma Loke, men han hatade att bli lagd till bröstet och det kändes jättejobbigt när barnmorskorna tryckte dit hans huvud med tvång och öppnade munnen på honom fast han inte ville. Så jag fick ingen myskänsla alls kan jag säga, och inte heller fick jag nån mjölk. Dag 9 fick jag lite, pumpade varje dag men först dag 9 kom ett par centiliter för att sedan sina igen.

Viktigast är att mamma och barn mår bra. Vissa kan inte, vissa vill inte, vissa önskar inget högre än att kunna amma...testa om du vill, låt ingen ge dig skuldkänslor om du inte vill.

…om sömn:

Lokeman sov en månad i egen säng direkt vi kom hem, men sen blev han sjuk och vägrade sova annat än i ett fågelbo mellan Henk och mig i vår säng. Och vi lät det ske. Eftersom vi bodde i en tvåa under Lokes första månader i livet så var vi inpå varandra ändå. När vi flyttade till en trea så fick han eget rum och vi vande av honom med att ligga i vår säng. Något som gick förvånansvärt lätt, nu har han svårt att sova i vår säng alls, ligger helst i egen säng i sitt eget rum där ingen stör honom. Och jag älskar't! Även om det nåååån gång kanske kan vara mysigt att ligga tillsammans.

Men alla gör som de vill såklart. Om man inte kan sova för att man är rädd för att leka ångvält över sin bebis när man sover så är det ingen bra idé att dela säng med klimpen helt enkelt.

…om napp:

Jag gav Lokeman napp så fort vi kom hem från BB. Helt underbart att ha nåt annat än flaska eller bröstvårta att trycka in i munnen på barnet för att tyst på det ibland. Lät sådär lagom brutalt, men faktiskt, ibland orkar man inte lyssna på bebisskrik i fyrtioåtta timmar på rad. Så jag är för ljuddämparen.

Dessutom, bebisar är ju såååå söta i napp!

…om barnmat:

Loke fick sina första smakportioner när han var 3,5 månad gammal. Barngröt vart det då, gick sen succesivt över till fruktpuréer och små smakbitar av mosad mat. Jag gjorde "riktig" mat och puréade i början, men Loke ratade det totalt, så vi provade på barnmatsburkarna och de gjorde succé! Först när han var strax över året så ville han smaka på våran mat och började tycka mer om den. Han la självmant av med burkarna, det bevisar ju att han inte fått men av "den där hemska burkmaten". Låt barnet bestämma själv om den vill ha burkar eller hemlagat.

Och har du inte orken att fixa med speciell hemlagad mat till ditt barn: köp burkarna! Loke växte som han skulle trots att han sörplade i sig dem.

…om dagis:

Jag behövde komma ut och jobba så fort som möjligt för att vi skulle klara oss rent ekonomiskt, därför fick lilleman börja dagis dagen efter sin ettårsdag. Det gick kanonbra, inskolningen var så smidig (kanske beroende på att han inte kommit in någon blyg-fas än, jag vet inte) och Loke har vuxit så mycket som person. Han har lärt sig att leka med andra barn, ta hänsyn, äta ordentligt och tacka hövligt, lyssna på andra vuxna än sina föräldrar...plus att allt lek och stoj har gjort honom mindre rastlös här hemma på eftermiddagarna och han sover bättre.

Tummen upp för att starta på dagis tidigt från mig!

…om potträning:

Lokeman är inte redo för potta eller toalett. Vi har försökt, men när han inte visar intresse eller blir ledsen när vi satt honom där så tar vi genast bort honom. Det ska komma från barnet, det ska bli intressant och roligt att "kissa i toaletten som stora pojkar/flickor gör" och ingen tvång eller stressmoment. Det får ta den tid det tar.

Fast jag kan ju tycka att det är konstigt när man ser vuxna män i blöja...deras föräldrar kanske var liiiite för släpphänta med potträningen...

…om tv-tittande:

Jodå, jag har en åsikt. Som jag absolut inte följer. Jag sa innan jag fick barn att jag skulle begränsa tittandet till typ 30 minuter om dagen på vardagar. Jo tjena. Ta det tredubbla kanske. För mycket TV är självklart inte bra för barnen. Men det finns ju faktiskt barnprogram som lär barnen otroligt mycket. Och så länge det inte gäller många timmar utan att det händer något annat emellan så tror jag väl inte att de tar så mycket skada i det långa loppet.

Dessutom finns faen ingen bättre barnvakt! Jag skulle aldrig få nåt gjort här hemma om jag inte placerade odjuret framför dumburken ibland.

…om föräldrars vanligaste misstag:

Att lyssna för mycket på andra så kallade "experter" i stället för att själva lära sig tolka sitt barn och dess signaler. ALLA barn är olika oavsett vad folk säger. Och den som förstår ditt barn bäst är just du och bara du kan känna hur det känns för dig att prova nya saker.

Och läs inte in för mycket i vad "supermorsorna" på Familjeliv säger, det mesta är skitsnack skulle jag tro.