Men lika mycket står jag för all övrig musik jag gillar också.

Även om jag inte förstår varför jag gillar vissa låtar.
Som den här. Jag hörde den för första gången igår på musikquizen på Harrys och sen dess har jag nog lyssnat på den minst ett dussin gånger, varav tio av de tolv gångerna har jag glott på videon också.

Den slår an en sträng inuti mig och jag vet inte varför. Eller vad den får mig att känna. Det bara är så.
Visst, jag känner igen mig en del i texten, vissa saker gör ont att relatera till, men det är så mycket mer...desperationen? Den lugna plingande musiken? Det mjuka i sången som går över till skrik som innehåller känsla? De otroliga stämmorna?

Och videon bara förstärker sinnesintrycket, jag vet inte om jag är glad, arg, ledsen eller lugn när jag ser videon och hör låten. Hjälp mig, vad är det som får mig att känna såhär? Förslag?