Citat från min make: "Det ska bli så gött att vara pappaledig, då ska jag spela så mycket tv-spel!"

Motcitat från Lenkan: "Hahahahahahahahahahahahahahahaha"

Vad är det med alla storbloggare och deras skor egentligen?
Är de födda med speciella "bloggfötter" som klarar av extremt höga klackar?
Är det bara jag som vrickar tårna och bryter fotlederna varenda gång jag har på mig mer än 3 cm klack?
Eller för den delen får blåsor och blåmärken på trampdynorna?

Kolla bara in deras dojor, jag skulle inte kunna ta ett steg i de där.

Minns ni i vintras, när Lokeman var mindre än 2 månader gammal, så försökte han säga Julöl.
Idag upptäckte jag att det minsann är säsongsbetonat, för idag sa han Nubbe högt och tydligt.

Ingen julöl när det snart är sommar alltså.

Man vet att man verkligen inte har lust att plugga när man hellre ställer sig och diskar disk efter två dagars kalasande

Igår fyllde världens finaste make år.
Trots alla grodor som hoppar ur munnen på honom så är han det bästa som kan köpas för snusk.

Skämt åsido, Henrik, du är underbar! Du är allt jag nånsin har velat ha i en man och du är en underbar pappa.
Hoppas du kände dig firad på din födelsedag. Jag avstod ju till och med från bloggen för din skull!

Slänger in en bild på ett underbart minne från Sicilien. Hurra hurra hurra!

Jag har nyss sett om Trainspotting (som för övrigt är en av mina få topprankade filmer) och den är fortfarande fantastiskt bra.
Men det är en viss skillnad att se den nu och förr.
Speciellt en scen som jag inte alls var beredd på.

Eller, jag visste att den var med, vad jag inte visste var hur jag skulle reagera på den i dagsläget.
Visst, jag har alltid tyckt att den var hemsk, men nu kunde jag inte hejda mig alls, utan stortjöt! Tårarna sprutade och jag ylade nästan så högt att jag skrämde hunden på våningen ovanför.

Se filmklippet på egen risk. Och ursäkta att den enda filmen jag hittade är skitkvalité och spansk (portugisisk?) text.
Speciellt mammor till småbarn varnas. Inte för kvalitén, utan innehållet.

Ja. Min son är vacker. Men det är inte din förtjänst.

Och jag vill gärna hålla hans hud fri från blåmärken, därför får du inte träffa honom.
Du ska inte få förstöra honom som du förstörde mig.

När ska ungen förstå att om man somnar senare så ska man vakna senare?
Han brukar lägga sig strax efter 21 och vakna 6.
Igår somnade han 22.30 och idag vaknade han 04.45

Han är lite trög han

 

 

 

Idag var jag och Lokeman in i leksaksaffären en sväng.
Vi gjorde en massa väsen av oss. Tryckte på allt som lät så det var kaos i affären.

Eller, jag tryckte på allt. Och skrattade.
Lokeman sov mest.

Jag hade the time of my life!

Nu tar jag bebis med mig ut till Skoghall med mamma.
See Ya!

Hur man lurar sin bebis att vara glad fast han är ledsen nummer 2:
Låt honom leka med en tom chipspåse

Ursäkta?
Är det inte maj nästa vecka?

Hur har snön mage att komma nu?

Sådär ni vet, när det dräller hårstrån överallt och man känner sig ett kilo lättare om huvudet varje dag?
Och man kan inte ta en tugga mat utan att få hårstrån i munnen och för varje borsttag så fylls borsten med hår?

Inte?

Så är det när man har fått barn i alla fall.

Ibland är Lokeman extremt lättroad. Då tycker vi lite extra mycket om honom.

 

 

Tack vare den här skitvulkanen så har graderna sjunkit.
Förra veckan var det mellan 10-15 plusgrader i skuggan.
Den här veckan är det mellan 2-6.
Och sommaren ska tydligen bli en riktigt kall sommar på grund av vulkanen.

Jävla Island.
Islands regering får fanimej betala vår solsemester i sommar.

Det sägs ju att man ska klä sig efter vädret.
Men som idag till exempel, det var stekhett i solen och iskallt i skuggan.
När solen var framme svettades jag floder, när den gick i moln så frös svetten till is.

Hur klär man sig då?
Ska man ta skiddräkten med en tunn vårjacka över?
Eller ska man ta bikini och vinterkappa?

Jag är helt konfys.

Min bebis är skadad idag.
Hans elaka pappa kastade honom i parkettgolvet med näsan före.

Eller, pappa satt och lekte med Lokeman, så kastade sig Lokeman framåt och pappa hann inte fånga upp honom.
Så kanske det var.

I alla fall är det väldigt synd om bebben som har fula blåmärken på nosen.

Jag har haft en bloggfri helg.
Olika faktorer har spelat in, jag har krälat i dyningarna efter en dunderförkylning, jag har knappt varit hemma och jag har inte haft nåt kul att förmedla.
Men nu är jag tillbaka! Fick ju abstinens till slut, darrade och fick stirriga ögon. En kväll låg jag helt apatisk och kunde bara säga "bloggen....bloggen..."

Kan ju starta med en liten utmaning jag fick.

Blogg jag läser först: Spiderchick

Blogg jag har hört talas mycket om men aldrig läst: Kenza. Stinalee. Eling Kling. Engla. You see my point? Inga modebloggar.

Kändisblogg jag följer: Nej. Om inte typ Blondinbella är kändis dårå.

Mest kända bloggare jag sett IRL: Ingen alls faktiskt.

Första bloggen jag började följa: Egoinas

Bloggare jag beundrar och varför: Spiderchick helt klart. Hon är mamma till en liten bebis, men hinner ändå lägga mycket tid på roliga inlägg och bryr sig om sin trogna skara läsare.

Fördelar jag fått tack vare bloggen: Tja...jag hoppas att jag får folk att skratta ibland. Åtminstone dra på smilbanden en smula. Det är värt en del för mig.

Då hatar jag att blogga: När jag inte har den minsta inspiration.

Då älskar jag att blogga: När jag ser att statistiken stiger, eller ännu bättre, när många kommenterar och tycker att bloggen är underhållande!

Person som ofta kommenterar hos mig som förtjänar lite uppmärksamhet: Natosh, en klar favorit!

Nu utmanar jag Natosh, Åsa, Hanne, Ninni, Beatrice och Tezzie.
Bara att kopiera och skriva era egna svar.
Om ni vill alltså. Jag tänker inte tvinga er.

Dagens fundering: Varför kan man heta Klok i efternamn men inte Dum?

Svågern och blivande fru har blivit med hus idag.
Nästan 2,5 mille hamnade det på.

Billigare än ett barn nästan!

Fan, man skulle kanske ha skaffat sig hus istället för barn....

Jag är så sugen. Jag är sugen på allt.
Ostbågar, cola, glass, revbensspjäll, kokta morötter, fläskfilé, pommes....

Men jag känner ju ingen smak! Mina bihålor är så igentäppta att jag inte känner vare sig smak eller lukt.
Jag tror det är Murphys fel igen.

Jag är otroligt trött på alla svenska kriminalfilmer som spottas ut på löpande band för tillfället. Vilken tur att det verkar som om fler är trötta på det. Och gör en film som jag verkligen vill se.

Igår såg jag en liten unge (kanske 3-4 år) som lärde sig att cykla på innergården här. Och det fick mig att tänka på en konversation som jag och Henk hade i vintras, när Lokeman fortfarande var en liten plutt.

Vi var ute på promenad och gick förbi en pulkabacke där barn med livliga tjut kastade sig nedför på pulkor och stjärtlappar. Jag och Henk såg på varandra och tänkte samma sak.
Nämligen "Loke får aldrig åka pulka".

Tänk på allt farligt som skulle kunna hända, han skulle kunna flyga ur och bryta armen, ett revben eller rent av lillfingret!

Och tänk då vidare, när han ska cykla första gången. Han måste ha hjälm, armbågsskydd, knäskydd, handledsskydd, hakskydd, suspensoar, vadderad jacka, hockeymask, skumgummibyxor....nej, bättre att han aldrig får cykla.

Och tänk när han ska gå ensam till skolan första gången! Han måste ha GPS, överfallslarm, knäskydd och hjälm (ifall han halkar på trottoaren), han får inte prata med främmande människor, han måste ha backspeglar så han kan se om det kommer något bakifrån....nej, bättre att alltid köra honom till skolan.

Simma...tänk när han ska simma själv första gången. Han måste ha flytväst, badring, simdyna, såna där uppblåsbara puffar på armarna, en visselpipa så han kan få hjälp om han drunknar och krockkuddar, så att ingen annan stöter till honom....nej, bättre att han håller sig på torra land.

Hur gör ni egentligen som låter era barn klara det här? Jag är livrädd för allt och inget och kommer antagligen vilja bära Lokeman överallt i bärsele tills han är 15 och får moppe...moppe ja...hu, vad farligt, tänk på allt han måste ha för att skydda sig på moped.....

Varför mina inlägg kommer så sent på dagen så finns det en enkel förklaring.
Det är först då jag har lite egen tid utan bebis fastklistrad vid mig.

Jag blir överhopad av lyx av min make när jag är sjuk.

Han både kokade spaghetti och värmde färdiglagad köttfärssås åt mig!

Är det konstigt att jag älskar honom så mycket?

Nu är jag sjuk igen.
Hostar och rosslar som en dödsjuk, snorar som en unge på dagis och känner mig som en urvriden trasa.
Härligt!

Det stoppade inte mig från att ta med Lokeman på promenad imorse. Och jag upptäckte nåt nytt hos mig själv.
Jag skäller efter bilar som måste starta precis när jag går förbi med vagnen, jag skäller efter folk som måste prata eller skratta högt när våra vägar korsas, jag skäller efter lastbilar för att de tog just den här vägen som jag går på.
Jag skäller och skäller (tyst i mitt eget huvud såklart) och förbannar. Sen kommer jag på mig själv.

Bara för att mitt liv cirklar runt min bebis så gör ju inte alla andras det.

Idag gick Lokeman och jag på stan igen och störde oss på konstiga människor.
Det som Loke förundrades mest över var att inte alla beundrade honom hela tiden.

Kan ju i och för sig bero på att han sov nästan hela tiden.

Nu är han dumpad hos sin farbror, jag och Henk ska ta med Tezzielago och Michael på middag och bio ikväll.
Maaagiskt! En blodig biff hägrar, sen biopopcorn.

Jag undrar en sak.

Hur kommer det sig att vissa människor hellre blir överkörda av en barnvagn än att flytta sig en decimeter?
Till exempel, igår när jag och Lokeman tog en lång promenad in till stan så mötte vi tre män i 30-årsåldern som gick i bredd på trottoaren. Jag hade ingenstans att väja och gick därför rakt på. Men ingen av männen gjorde ansats att flytta sig. Resultatet var att i sista sekund började en av männen flytta åt sidan, men för sent, så vagnens blöta regnskydd stötte emot hans "fina" rock.

"Men se dig för" utbrast han och glodde ilsket på mig medan han demonstrativt torkade rocken.
"Men gå inte i bredd på trottoaren då gubbe" sa jag inte. Men jag tänkte det. Tyvärr är jag sådär svenskt tyst av mig ibland.

En annan sak var när vi var på promenad på Norrstrand. Vi fick en mötande cyklist på trottoaren (det var inte ens cykelbana) och jag drog vagnen ut mot trottoarkanten för att cyklisten skulle kunna komma förbi utan problem. Men han saktar in och vinglar närmre och närmre mig och till sist måste jag väja igen och gå inåt på trottoaren.
Precis när han vinglade förbi (i princip på stenarna på trottoarkanten) så hör jag honom muttra:
"Jag ville ju köra på utsidan fattar du väl"

Jaha. Där får man för att man väjer med barnvagn och allt för en cyklist som inte ens ska cykla på trottoaren.

Nu är jag uppe i poäng för att kamma hem hela 3 stycken biobiljetter. Det går ruskigt fort när man väl är aktiv och verkligen vill ha poängen.
Imorgon ska vi på bio, för biljetter från Gratisbio såklart.
Gå med du också, det är superlätt, och man behöver inte bara byta poängen till biobiljetter, det finns en hel uppsjö av affärer man kan få presentkort till. Barnaffärer, leksaksaffärer, klädesbutiker, matvarubutiker, inredningsbutiker m.m. m.m.

Jag förstår inte varför inte fler har gått med än. Jag lovar, ingen är latare än jag (möjligtvis min karl då) och ändå fixar jag massa poäng.

För att gå med behöver du bara gå in på gratisbio.se (klicka på länken) och registrera dig.
Om du skriver Lenkan som värvare så får du 75 gratis startpoäng.

Nu har jag varit riktigt dålig på att vårda min första bebis.
Min blogg alltså.
Jag har knappt varit hemma och har haft händerna (bokstavligt talat) med min andra bebis.

Men jag har good news.
Tack vare mina fantastiska erfarenheter av blöjbyte, matning och påklädning så fick jag jobbet!
Visserligen bara ett sommarvikariat, men det finns chans till fortsättning som timvikarie.
Och Henk får vara ensam hemma med skitungen och får se hur mycket "fritid" man får, hehehehe.....

Nu packar jag ihop bebisen och sätter kläderna i vagnen och far hem till mamma. Vi ses imorgon eftermiddag!

Önska mig lycka till.

En lista.

Bästa veckodagen: Fredag!

Humör: Trött men ganska glad

Favoritgodis: Soda pops. Choklad. Biopopcorn!

Är det nåt du absolut inte äter: Fisk och skaldjur

Kläder just nu: Jazzbyxor som ser ut som jeans och t-shirt med skräckfilmstema

Musik just nu: Melodierna från Lokes gåstol

Favoritsaft: Jag dricker inte gärna saft. Men om, citronsaft tror jag

Dagens längtan: Ett jobb. Sömn. Mer pengar.

Hur många kuddar sover du med: Två

Spelar du nåt instrument: Nej. Jag har spelat piano. Och amatörtrummat.

Dagens frisyr: Oborstat, hängande i naturliga vågor

Kommer du ihåg din första kärlek: Absolut.

Har du några homosexuella vänner: Nej inte vad jag vet. Har haft dock.

Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Självklart!

Ser du på kärleken som ett misstag: Nej, varför då? Den känns ganska livsviktig. Finns ju olika sorters kärlek.

Bio eller promenad: Bio är underbart om det är en bra salong, en bra film och med bra sällskap.

Dagens borde: Leka mer med Lokeman. Men orken infinner sig ej.

Dagens fundering: Kommer jag att få jobbet och kommer det kunna leda till mer?

Snarkar du? Ja

Rädd för insekter? Nej inte rädd. Men det finns en del ganska äckliga dock.

Det här är jag bra på: Att älska människor. Att lyssna. Att ge (mer eller midre snälla) råd. Laga mat.

Vad vill du jobba som? Skulle gärna ha en cateringfirma eller liknande.

Chips eller godis: Chips tröttnar man fort på, annars skulle det bli det, de är godare än godis.

Skriver du dagbok: Nästan. Jag skriver ju bloggen!

Har du tatuerat eller piercat dig, i så fall vad och vart: Jag har två tatueringar än så länge, ett hjärta med horn och svans på vaden och ett hjärta som det står mamma i på bröstbenet. Jag har hål i öronen och tungan, hade i bröstvårtan förr men den är utplockad.

Hur många syskon har du: En lillebror och en extra-lillebror

Är du rädd för blod: Nej inte alls.

Anser du att du är stark: Allt är väl relativt. Men som person är jag väl ganska stark psykiskt.

Röker du: Ja tyvärr

Snusar du: Usch nej

Använder du narkotika: Har aldrig testat någon form av narkotika

Kaffe eller te: Kaffe dagligen, men te är ibland ruskigt gott. Speciellt persikote från Italien.

London eller Paris: Har inte varit på nån av platserna, men London lockar nog mer.

Favoritfärg: Svart

Född: Karlstad

Nationalitet: Svensk. Men min mamma är halvungrare.

Imorgon ska jag på anställningsintervju inför sommarjobb.
Hick! Jag kommer knappt ihåg hur man jobbar ju!
Fast, det är ju på ett äldreboende och matning, tvättning och blöjbyte är jag faktiskt specialist på nu för tiden.

Efter lunch idag ska jag packa ned min bebis och flytta till mamma. Henk ska köra extra imorgon, såhär får han lägga sig i tid utan störande barn och fruar. Och jag får barnvakt och slipper gå på intervju med skitungen i bärselen.
Han skulle säkert spoliera mina chanser genom att lägga av en brakskit eller en rejäl spya inne på chefens kontor.

Halloj! Här har ni er favorithäxa igen. Saknat mig?

Jag kan summera påsken för er.

Torsdag: Hos svärfar. Mat och godis. Henrik drack alkohol.

Fredag: Hos Micro-Mike & Jessie James. Peete kom också. Mat och godis. Lenk drack alkohol.

Lördag: Hos mamma. Mat och godis. Jag hade bakat en uppskattad påsktårta. Ingen drack alkohol.

Söndag: Hos svärmor. Mat och godis. Henk drack alkohol.

Måndag: Hemma. Tvätt, disk, matinköp och bebishantering.

Ja. Där är vår påsk. Flängande, mat och godis. Och lite alkohol. Och mer flängande.
Som det brukar.
Magen står i fyra hörn och maken står bara i ett. I skamvrån!

Nu sätter sig Lenkan på kvasten och far iväg till Blåkulla.
En dag för sent förvisso, men fint folk kommer ju alltid sist.
Får se om jag dyker upp nåt mer här i påsk, det beror på bredbandshastigheten på berget.

Glad Påsk på er godisråttor!

Idag är det första april.
Exakt ett år sedan jag upptäckte att jag var gravid.
Jag ringde Henk på hans dåvarande jobb och berättade och fick en utskällning för att man inte skojar om sånt.
Och jag som inte alls skojade! Jag var inte så skojig på den tiden förstår ni.